Alla de försiktiga med långa håvar
träffar havets jätteskratt.
Vänner, vad söker ni på stranden?
kunskap kan aldrig fångas,
kan aldrig ägas.
Men om du rak som en droppe
faller i havet att upplösas,
färdig för all förvandling --
då skall du vakna med pärlemorhud
och gröna ögon
på ängar där havets hästar betar
och vara kunskap.
av Karin Boye (1900 - 1941)

Ett lyckligt äktenskap kräver att man förälskar sig många gånger och varje gång i samma person.
Det bästa som vi äga,
det kan man inte giva,
det kan man inte säga
och inte heller skriva.
Det bästa i ditt sinne
kan intet förorena.
Det lyser djupt där inne
för dig och Gud allena.
Det är vår rikdoms råga
att ingen ann kan nå det.
Det är vårt armods plåga
att ingen ann kan få det.
av Karin Boye (1900 - 1941)
Det är inga överord
att du är bäst på våran jord.

kärleksdikt kort
Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.
Nu sluter sig
vardagens rymd kring oss två, lik en len lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.
av Karin Boye (1900 - 1941)
Dina ögon och min själ
är beck och kåda.
Vänd dig från mig,
förr´n jag tändes som
en mila innantill!
En fiol jag är med världens
alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela,
hur du vill och vad du vill.
Vänd dig från mig,
vänd dig till mig!
Jag vill brinna,
jag vill svalna.
Jag är lust och jag är längtan,
gränsbo mellan höst och vår.
Spända äro alla strängar,
låt dem sjunga rusigt galna,
i en sista dråplig högsång
alla mina kärleksår.
Vänd dig till mig,
vänd dig från mig!
Som en höstkväll låt oss brinna;
stormens glädje genomströmmar
vårt baner av blod och gull -
tills det lugnar och jag ser
i skymning dina steg försvinna,
du, den sista som mig följde
för min heta ungdoms skull.
av Erik Axel Karlfeldt (1864 -
1931)
Du, som av skönhet och behagen
En ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig - och från denna dagen
Jag endast dig i världen ser.
Förgäves ur din åsyn tagen,
Mig blott din tanka unnas mer:
I dina spår av minnet dragen,
jag endast dig i världen ser.
av Johan Henric Kellgren (1751 -
1795)
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
av Edith Södergran (1892 - 1923)
Du är min renaste tröst,
du är mitt fastaste skydd,
du är det bästa jag har,
ty intet gör ont som du.
Nej, intet gör ont som du.
Du svider som is och eld,
du skär som ett stål min själ --
du är det bästa jag har.
av Karin Boye (1900 - 1941)
Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mittemot dig kan sitta, han som
i din närhet lyss till din kära stämmas
älskliga tonfall
och ditt ljuva, tjusande
skratt som alltid
i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;
tungans makt är bruten och
under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.
Svetten rinner ned och en
ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mer färglöst blek
än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.
av Sapfo
Jag kysser dig och ledsnar ej.
Och skall jag nå’nsin ledsna? Nej!
Nu, goda flicka, svara mig,
Hvad sällhet kyssen skänker dig?
Du älskar den så väl som jag:
Nu säg, hvad utgör dess behag?
Jag frågar nu, jag frågte nyss
Och får till svar blott kyss på kyss.
Om i min läpp man honung gömt,
Du kysste den ej mera ömt;
Om galla vore stänkt derpå,
Du kysste lika ömt ändå.
Se till, hvad förebär du väl,
Om någon frågar efter skäl,
Om någon oblygt kommer nu
Och frågar: hvarför kysses du?
Och folket dömmer strängt, min vän,
Hvad skall det säga då om den,
Som annat ej än kyssa gör,
Och sjelf ej en gång vet hvarför?
För min del jag ej hittat på,
Hvad godt i kyssen finnas må;
Men jag vill dö, om jag en stund
Skall stängas från din purpurmun.
av J.L. Runeberg (
1804 - 1877)
Ja visst gör det ont
när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
av Karin Boye (1900 - 1941)
Älska mig mest
när jag förtjänar det minst,
då behöver jag det bäst
|
|
Jag tror knappt,
att jag fattat det än
jag har funnit en man,
men också en vän.
Därför vill jag att du
skall veta det nu
Du är min älskling,
allra käraste du! |
|
Jag har aldrig älskad dig
så mycket som jag gör,
precis just nu.
Och jag kommer aldrig älska dig
mindre än vad jag gör,
precis just nu.
|
|
|
|
Hur länge kommer jag älska dig?
Så länge stjärnorna finns över oss.
Och längre om jag kan.
Hur länge kommer jag vara din?
Så länge som du vill att jag ska.
Och längre än så. |
|
|
Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida -
den käraste, den käraste med ögon blå.
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma
och drömde om ett skälvande, gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, över hedarna en snötung natt.
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort där min koja står,
och höja ett jublande rop mot den kära:
Välkommen du, som väntats i ensamma år!
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida -
den käraste, den käraste med ögon blå.
av Dan Andersson (1888 - 1920)
Kom till mig
när natten tiger still.
Tag mig, värm mig,
håll mig när, tätt intill.
Låt mig känna rytmen
från ditt hjärtats slag,
känna pulsarna som bränna,
utplåna mitt jag.
För mig till vår himmel
i molnslöjors skymd.
Sammangjutna skall vi
sväva i lycksalighetens rymd.
Käraste, käraste, jag ropar dig an.
Minns du hur en junihimmel
obeskrivlig brann?
Minns du våra skymningskyssar
under skumvit slån,
vivor, vildros, västergök och
doftsråk fjärranfrån?
Barnet mitt, barnet mitt,
som långt från mig går,
leker vinden lika lustigt
i ditt glada hår?
Tyst är göken, mejad ängen,
men min heta bön
beddar dig en blomsteräng,
en evigt frisk och grön.
Käraste, käraste, jag viskar dig till:
Möter dig en storming höst,
förbliv i hjärtat still!
Du, som gav mig liv igen
och tvådde världen ren,
var du i den världen går,
så går du ej allen.
av Jarl Hemmer
(1893 -
1944)
Min kärlek föddes i lustfylld vår,
på stränder av lekfullt dansande vatten,
och vildhonung drack jag i ungdomens vår
på ängar våta av dagg i natten.
Min kärlek
föddes vid Oaiso älv,
där laxarna hoppa och gäddorna jaga.
Där vart den en visa som sjöng sig själv,
en vildes rus och en spelmans saga.
Den sjöd i mitt blod varje svallande vår,
pånyttfödd att locka och vinna,
den sjöng där all världens i vinrus går
och jord och himlar brinna.
Men aldrig
mera älskar jag så
som i rosornas år, som vid Paisos vatten,
min kärlek är gammal och börjar bli grå,
och hittar ej vildhonung mera i natten.
av Dan Andersson
(1888 - 1944)
När morgonens sol
genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag --
då sträcker jag full
av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag --
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!
av Karin Boye (1900 - 1941)
Själ i flamma, blod i dans,
han var hennes, hon var hans,
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
tränger in i henne.
Och med huvudet bakåt
i kyssande böjt
och med skötet mot famnaren höjt
drack hon livets och kärlekens yppersta
drick
i var störtvåg, hon fick
av hans livseldsaft,
i var gnista, som gick
av hans kraft.
av Gustaf Fröding (1860 -
1911)

Tag mig, håll mig, smek mig sakta
Famna mig varligt en liten stund
Gråt ett grand för så trista fakta
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå?
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.
av Harriet Löwenhjelm (1887 - 1918)
Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.
av Karin Boye
(1900 - 1941)
Ny viskar jag de orden
de vackraste jag vet
Du är mitt allt på jorden
och min i evighet.

kärleksdikt kort
TILL DEN MAN ÄLSKAR
Varför skall man älska
den man ändå aldrig får,
varför tändes i mitt hjärta
kärlek vid så unga år.
Varför skulle vi väl mötas,
varför korsar du min stig,
ödet förde oss tillsammans,
säg mig varför träffade jag dig.
Jag har kämpat jag har lidit
smärtans bistra kval för dig,
men du kan väl inte hjälpa
att du inte älskar mig.
Jag skall älska dig för evigt,
dig för evigt hålla kär,
älska blott och tåligt lida,
fast jag nu förskjuten är.
Trots att hjärtat skall förblöda,
inget hindra kan dess kval,
endast döden kan oss lösa
ifrån denna jämmerns dal.
Den som älskat aldrig glömmer,
den som glömt ej älskat har,
den som älskade och glömde,
visste ej vad kärlek var.
av Karin Boye (1900 - 1941)
1 Korinthierbrevet 13
Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmnande, inte självisk,
den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten
men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek,
dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Sedan tar vi varandra i hand
och reser till vänskaps land.
Lyckans blomma och frukt kommer dofta
för att vi ska visa kärleken ofta.
|
Är glad att jag fann en vän som du
Mitt liv är ännu värdefullare nu
Tillsammans med dig mår jag så bra
En vän som du skulle alla ha
I glädje och sorg finns du där för mig
Känns så bra att jag lärde känna dig
Vi har så mycket roliga minnen
Som verkligen värmer våra sinnen. |
|
|
Jag vill hålla av dig
utan att hålla fast dig
Jag vill ha dig
utan att äga dig
Jag vill älska dig
utan att göra om dig
Jag vill vara nära dig
utan att kväva dig
Jag vill ge dig kärlek
utan att ställa krav eller villkor
Jag vill ge upp mig jämte dig
Utan att gå före, utan att sacka efter
Jag vill vara din människa på jorden |
|